golfklubben

Den vita faran

När vi plockat upp,samlat ihop, tvättat o polerat alla bollarna som ligger i dammarna - kan vi inte försöka byta dom mot en sån där liten?

För visst vill vi att våra kvinnliga fägringar ska dra blickarna till sig genom annat än ett skruttigt åbäke till firmabil...

Kanske kan vi få den lilla gulliga via a-conto och sen slutleverera nån kubikmeter bollar i slutet på sommaren.

Han - om det nu var en han, som skrev det där med bollarna tyckte jag hade ett bra förslag. Men jag begriper inget om vad kubikmeterpriset på nypolerade bollar ligger. Finns det kanske ett världsmarknadspris notert?

Alla vi som någon gång tittat in i en gammal firmabil, som körs av hederligt arbetande grovarbetare i sina snaskiga overaller,vet hur dom sätena ser ut. Fy för att sätta sig där med sommarklänning och sen komma in på ett sammanträde. Och gå runt och hälsa artigt: goddag, goddag jag representerar den fina golfklubben Växjö GK!



Det är väl bra om vi kan delbetala med några kubikmeter nypolerade bollar men resten av köpeskillingen är jag bra säker på att vi kan dra in genom den fina reklam det blir på stan och annorstädes när vi satt vårt guldiga klubbmärke på motorhuven och på dörrarna på den svarta snyggingen. Greenfeeintäkterna stiger garanterat. En sån snygg liten bil - hur ska då tjejerna på klubben vara tro? Det blir det många gubbar som funderar över. Och deras bana lär ju vara rätt hygglig också sägs det. Så köp en sån!

-Jag brukar inte lägga mig i. Och när det gäller bilaffärer så är det alltid andra som bestämmer.

Jag tänkte bara att: Måste den där bilen va precis ny? En med snygg o ren klädsel och med en bra motor - duger inte det? Då kanske det räcker med en sextifem tusen. Färdigt svartlackad. Sen tycker jag att vi ska kosta på loggan och göra den med bladguld, för guld är så grannt. Det liksom lyser av kärlek och omtanke och indikerar välstånd och framgång.

-Växjö golfklubb ska ju va bäst - det får ju vi vanliga medlemmar höra jämt.

Och sen undrar jag bara vad en man skulle säga om han kom till ett möte i en ljus sommarkostym och på framsidan skulle få en komplimang för slipsen och skjortan, vad han skulle ursäkta sig med när dom andra upptäckte oljefläcken där bak, som han fått från sin taskiga tjänstebil. Jag bara - ja ursäkta jag brukar inte lägga mig i bilaffärer.

Den där a.p. han fantiserar om det han inte har med att göra. Di där bollarna vi plockar upp skulle vi få sälja och köpa öl och brännvin för. Så var det sagt o lovat.

Jag anser att frågan om ytterligare ett bilinköp är en styrelsefråga, men eftersom jag genom ett feltryck råkade komma in på den här sidan vill jag ändå göra ett uttalande.



Om ett köp av det aktuella fordonet, en Mini-Cooper, kan göras inom de ramar Guldborg förutskickar anser jag att affären snarast bör genomföras.

Med hänsyn till rådande ränteläge kan den vara försvarbar även via ett banklån.

Jag grundar detta på följande.

Ponera att någon av klubbens banarbetare har ett nödvändigt ärende till elvans green eller tolvans vita tee och - på grund av att fordon saknas (Sara är iväg med Nissan-skrället) ska promenera till aktuell plats och detta uppskattningsvis tar 46 minuter tur och retur (en tidsspillan jämfört med transport i Nissan på låt oss säga 34 minuter.)

Utan att exakt känna till banarbetarnas lönevillkor räknar jag ändå med att dessa för varje arbetad timme - inklusive soc avg, semesterersättning etc kostar uppemot 300 kr. Bara ett enda sådant fall resulterar alltså i en extra kostnad för klubben på över 150 kronor.

Antag vidare att det händer att Sara eller någon annan vid en sådan nödvändig utryckning har lånat Nissan; transportmedel saknas. Säg vidare att en sådan "kollision" är för handen bara 100 gånger om året och räkna sedan själva ut hur otroligt lönsamt inköpet av Mini-Coopern blir.



I min kalkyl har jag inte tagit hänsyn till eventuella sidoeffekter typ extra greenfeeintäkter,som b. spekulerar uti, eller kostnader för kemtvätt av nedoljade kläder.



Vad gäller bränsleförbrukningen förutsätter jag att Mini-Coopern drar aningen mindre än den gamla Nissan-bilen. Denna eventuella vinst ska adderas till helheten. Bifall till inköp alltså. Vid ett ev senare byte bör bladguldet behållas av klubben.

Om det nu blir något av med den där klubb/tjänste/tjejbilen och logon ska vara i bladguld - alltihop tycker jag är bra - varför inte göra om den gamla loggan och sätta dit: "Växjö Golfklubb; stadens gröna oas sedan 1959 - öppen för alla!"

-Och bladguldet är inte så svårt att pilla bort när vi skrotar resten. Då blir det ju ingen direkt kostnad för den detaljen. Bara räntekostnaden under tiden.

Och allt talar för att metallpriserna är på väg upp dessutom. (Jag tror att jag är klubbens ende skrothandlare så jag har lite koll på sånt.)

Det var väldigt vad många som gick igång på Saras förslag! Nu har ni nästan köpt det där lilla underverket.

Om det nu blir av så har jag ett förslag till P-plats för Lillan; vi tar upp en liten lagom stor rektangulär ruta i rundelen precis framför entrén och täcker den med dom där hårda plattorna jag såg att vi har liggande borta i "Plåtskjulet."

(Jag hade tänkt att vara med och hjälpa till med dammrensningen men eftersom K tydligen blev lite sur på mitt finansieringsförslag så kan jag åta mig att spruta dom där plattorna med lite färg i guldkulör i stället.) Och blir det logga även på huven ska hon förstås alltid backas in.