golfklubben

Så var det roliga slut. Tältet är borta och bandet har sedan länge slutat spela men vilken fest det blev! Som ni alla vet är det gästerna som gör festen, så TACK för en fantastisk kväll och för att du ville vara med och fira 50-åringen!

Det har varit månader av planering, förberedelser och en smula oro i magen. Att arrangera ett 50-årsjubiluem kräver engagemang och många frivilliga krafter, något det finns mycket av i vår klubb. Många ideella har på ett fantastiskt sätt engagerat sig i allt från dukning till Jubileumsutställning. Viljan att hjälpa till har varit enormt stor och det gör mig fantastiskt glad och stolt. Med vilja kommer man långt och vi kom ända fram och i mål!

Som alltid känns det lite tomt när allt är över men jag skulle ljuga om jag sa att jag gärna hade ordnat Jubileumsfester varje år. Det tar mycket på krafterna men alla vi som var där är nog rörande överens om att det var värt varenda minut!

TACK för en underbar afton och en hejdundrandes 50-årsfest!

/Sara

Jag läste en fråga som jag tror att Calle Gustavsson hittade på. Frågan ställdes till barnen som deltog på vårt knatteläger. Dessa barn var mella 6 och 10 år gamla. Jag vill tydliggöra att inte ett enda barn svarade fel.
Frågan löd:
Vad skall du göra om du träffar green och det blir ett nedslagsmärke?
1. Laga det själv
X. Strunta i det. Någon annan lagar det åt dig.
2. Gör hålet större så du kan sätta en potatis i hålet.

Denna frågan är ytterst aktuell. Vi har nyligen fått stänga av inspelsgreenen på övningsområdet för att några inte lagar efter sig. Även på banan är det förfärligt. Fredrik har satt ut 10 skyltar ute på banan där det står hur man lagar ett nedslagsmärke. Tyvärr utan resultat. Jag har faktiskt inte varit på någon bana där man är så dålig på att laga efter sig. 

För er som klurar på svaret på frågan kan jag avslöja att X och 2 är FEL.

Ha det gott

Per    

Så var den äntligen här. Tävlingen som vi hickoryspelare längtat efter. Den 1/8 skulle SM i hickorygolf på Falsterbo gk avgöras.

Platsen andades historia, klubborna andades historia och vart man än tittade så såg man kvinnor i ankellånga klänningar och män i knickers och tweedkavaj. Man fick en härlig känsla av att det var så här det var för hundra år sen.

Vi kom ner redan på torsdagen för att insupa atmosfären och komma in i rätt stämning. På torsdagen började "the hickory grail" som är en tävling mellan Europa och USA i samma format som Ryder Cup. Börje skyndade ut på banan för att se en av sina stora idoler Pierre Fulke. Fulke spelade tillsammans med Adam Mednick och de besegrade det amerikanska laget med 4/2. På kvällen var de buffé och lite föreläsningar. Dagen hade varit lite för omtumlande för Martin som somnade i en gungstol några meter från föreläsaren. Som tur var fanns Börje där och puttade på Martin när han började överrösta talaren med sina snarkningar. Jag hade sedan länge avvikit för att ladda tillsammans med Ville och Jenny. Tur var det för efter tuppluren fick grabbarna nya krafter som de förbrukade helt på en jazzclub på Kaptensgården i Falsterbo.

Kl 9.20 på fredagen var det dags för en inspelsrunda. Börje var nog lite trött för han stod förstelnad på drivingrangen och läste på en skylt. "Inga träklubbor" stod det på skylten. Hur skall jag då kunna värma upp tänkte han. Alla mina klubbor är ju av trä....

Jag vet inte om det var den piskande vinden, banans hårda linksfairway eller den hårda uppladdningen som plockade fram det allra sämsta i oss. Bollarna gick åt alla håll om de ens gick någonstans alls. Jag försökte lära mig hur långt mina klubbor gick. Detta tyckte Martin var lite väl seriöst. Jag tyckte att det var mer omöjligt än seriöst för hur skall man kunna beräkna vilken klubba man skall slå om den går 30 meter kortare om man inte träffar rent? Börje fick stora darren och det var tur att det var hårt i marken så hans toppar rullade på lite för annars hade det blivit ännu fler "ölbollar". Det hela kulminerade på 6an när Martins klubbhuvud gick längre än bollen. -Reklamation, skrek Martin men Tom Stewart som tillverkat klubborna för hundra år sen vred sig i sin grav av skratt. Maken till dålig bollträff har Tom inte varit med om. -Kan ni hjälpa mig att leta efter flisorna, bad Martin. Efter denna fadäs blev spelet bättre och vi gick bara och njöt av en underbar runda på en fantastisk golfbana.

På kvällen blev det en öl i solen och vi såg Europa besegra USA i matchen om the Grail.

Börje och Martin med "The Grail"

Så var tävlingsdagen här. Precis efter den ytterst eleganta damklassen skulle Martin och Börje slå ut. Martin gick först av de två och det gick inte missa när han närmade sig klubbhuset längs 7ans fairway. Efter lite klagomål på okrattade bunkrar och att bunkerkrattan inte låg i bunkern hålade han ur på 7 slag. Jag hade åkt ut tidigt för att äta lunch och kolla på mina hickorykamrater. Jag fick en pratstund mer Martin och han var vid gott mod. 7:or var dock det som skulle förstöra hans dag.

I bollen bakom kom Börje. Även han hade hittat sanden på 7an. Han stod nu inför ett långt bunkerslag där flaggan stod på övre platån. Börje rev ner sådana applåder från uteserveringen att folk satte sina räkmackor i halsen när bollen limmades vid stången. Tyvärr missade han putten vilket var hans "story of the day".

Han var ganska nöjd med spelet men fick inte till det. Jag vet dock att han knöt näven i fickan när han fick reda på att hans 89 slag slagit Martin med 5 slag.

När grabbarna kommit in var det min tur att slå ut. Jag som lovat mig själv att ta det hela på skoj darrade när jag steg fram i mina snygga knickers, vitskjorta och slipps. Jag lyfte på kapsylen på huvudet och tackade för applåderna. 7 hål senare hade jag prestera golf som jag inte trodde var möjlig med antika prylar. Det enda som inte förvånade mig var att träpinnen till putter inte fungerade. Det var därför jag var sur som ättika när jag gick förbi grabbarna på uteserveringen. BG och Mueller var på ett helt annat humör efter lite "sportdryck" efter rundan. De frågade om de fick gå med några hål vilket de givetvis fick göra. Börje kunde inte följa med så många hål för han fick lite trassel med magen. Som sann smålänning hade han tömt pannkaksfatet på lunchbuffen vilket gjorde att det tryckte på lite. Efteråt förstod vi att Bugge hade andra planer. Vi såg honom lite senare i en bunker. Där låg han på alla fyra i färd med att sno bunkersand till sin något udda samlarhobby. De som fortfarande följde mig fick se några klackar och en riktig elefant röv (ett högt och stinkande utslag). Även om de fick se en birdie också så var det några förvånade herrar som mötte en mycket splittrad och förvirrad spelare på 18. Jag hade efter min birdie på 15 insett att mina 2 över par kanske skulle räcka långt kanske till och med till seger. Då tog min undermedvetna spelare över kommandot och den gjorde allt för att förstöra segerchanserna. På 16 hookade jag ner bollen i 17:des fairwaybunker. På 17 kom jag nästan inte ut på fairway och på 18 höll jag på att slica ut bollen över sanddynorna ut i havet. Det var riktig militärgolf och hur jag kom undan med en bogey och två par på de sista hålen vet inte ens jag. På 18 hade jag dessutom fått spela en alternativ boll då jag och min markör var lite osäkra. Publiken såg ut som frågetecken när de såg mig spela på en boll från ljungen till vänster och en boll från toppen av sanddynorna till höger. Jag slog så många slag att jag borde haft en kulram med mig. Börje såg ut som en blandning av Kockerspanielvalp och kissnödig skolflicka innan han fick reda på att jag fick räkna ett par på sista hålet.

Jag och Pierre Fulke hade båda hamnat på +3 och skulle ut i särspel. Jag skall vara ärlig och säga att jag inte hade så mycket att förlora. Att förlora mot Pierre hade inte varit hela världen och inte som att förlora mot Börje i förra årets klubbmästerskap för det svider än idag. Pierre hade bästa chansen på första hålet men vi delade på par. Andra hålet spelade jag efter instruktionsboken och efteråt erkände till och med Fulke att en sådan snygg birdie kan man acceptera att förlora mot. Jag bara njöt och fram kom Börje med tårar rinnandes längs kinderna och Martins glada skratt ekar nog än bland bunkervallarna på 7an. Det blev en segerfest som hette duga som inte avslutades förrän en Trött Norska bad oss kasta in handduken. Jag fick inte tag i en taxi utan beslutade mig för att gå från Falsterbo till boendet i Skanör. Det var mycket längra än jag trodde men hela tiden hörde jag Martins ord i huvudet. Det här var en mycket bra start för Växjö GK's hickorysektion. 

I helgen är jag coach åt damernas serielag. I år ställer vi upp med ett ungt lag bestående av 3 16 åringar och en 18 åring. Självklart var tjejerna nervösa första omgången på Marks GK men jag är stolt över hur tappert de kämpade.

Det var länge sen jag hade så mycket att lära. Jag vet nu precis hur killars magar skall se ut. Var musklerna skall sitta och hur stora de skall va. Killarna får inte ha dålig hy och de skall vara snyggt solbrända. Jag är glad att jag inte visste om alla de kraven när jag var 16 år. Tyvärr antecknade jag inte top 10 listan över världens snyggaste killar men helt klart är att sverige förlorade mot england i U21 EM i fotboll enbart på grund av att englands målvakt var så mycket snyggare än Sveriges.

Visste ni att det krävs 1232 st sms för att bjuda in 4-5 kompisar till en födelsedagsfest. Varje sms innehåller i snitt 4 ord. Att man har något att komma med efter 100 svar är fortfarande en gåta för mig. Som tränare ser jag dock inget hinder för att sms:a så mycket. En sms-tumme med skav borde ge ett lösare grepptryck.

Jag tror faktiskt tjejerna har lärt sig en hel del också. De har i alla fall ställt en sju helsikes massa frågor och jag har försökt svara på: -Får man spela i linne? -Finns det någon klubb där man får spela i bikini? –Tror du solen tar mycket? –Får jag en bulle? –När blir man brun igen efter man börjat fjälla på axlarna? När skall jag gå ut? –När skall jag gå ut? –När skall jag gå ut? –Hinner jag gå till rangen? -Vad är det för mat? -Vad skall vi äta ikväll? -Vilka ska vi spela med? Osv osv….

Till er tjejer vill jag bara säga tack. Vi har jätteroligt och sluta aldrig vara så spontana

Ha det gott

Per

För ett par dagar sedan mötte jag två killar vid vagnboden. De hade satt på sig gummistövlar och oömma kläder. Uppdraget var solklart. Leta bollar på banan.

Regnet öste ner och inte ens våra flitigaste golfare hade tagit sig ut till banan. På fairway syntes inte en människa men i högruffen, vassen på 18 och i skogsbrynen såg man två bakåtvända kepsar systematiskt ta sig fram. Mellan vindbyarna och regndropparna kunde man plötsligt höra: -JA en ProV1:a!!!!!

När jag var i grabbarnas ålder var jag, Micke Johansson, Sundbergs (Fredrik och pappa Christer) ofta ute och letade efter bortslagna bollar. Vi har legat i gummibåt i dammen på 14 och  i viken på 18 och fiskat upp bollar med hjälp av cyklop och fjärilshåv. Vi har gått barfota i 8ans dike för att känna bollarna med tårna. Bästa letardagen var på kvällen efter Södra Open eller Dackeslaget som det hette då. Efter den tävlingen kunde man hitta riktigt fina bollar som elitspelarna spelade på. Då hette "det vita guldet" Tour Edition, Maxfli balata och Titleist tour 100.

Jag måste erkänna att jag drömde mig tillbaka 20 år och fick ett leende på läpparna när jag tänkte på alla regniga dagar som jag kommit hem till morsan med lera och jord över hela kroppen och ryggsäcken full med bollar. Med tindrande ögon berättade jag för en inte lika exalterad mor vad alla bollar hette och hur bra de var. Hon tänkte mer på tvätthögen i hallen och att jag snart skulle gå bananas i köket när jag skulle tvätta alla bollar. Farsan var mer nöjd för några bollar behövde han aldrig köpa åt mig.

Ha det gott

Per

Festen är över för den här gången. TACK alla för fantastiskt trevliga dagar under Jubileumshelgen! Nu laddar vi för den 26 september. Livet på golfklubben fortsätter och det i ett rasande tempo. Men det är kul när det händer saker och det gör det verkligen här. Många medlemmar spelar på banan, företag kommer hit med sina kunder och leverantörer, greenfeespelare packar bilen och kommer till vår anläggning, tävlingar spelas och restaurangen har fullt hus så väl dag som kväll. Härligt, eller hur?

Jag tror aldrig någonsin att man känner sig i fas när man jobbar på en golfklubb. Jo, en gång har jag gjort det. Det var en fredag för ett par år sedan och jag kommer aldrig att glömma den. Det var första och hittills ända gången som jag, när klockan slog halv fem, kände att jag var i fas. Ingenting låg och väntade på mig, ingen hög att ta tag i efter helgen. Den känslan var obeskrivlig...ungefär som när man slår den perfekta drivern eller sänker en lång, lång putt för birde på hål 12. Det handlar om den ständiga jakten och kampen att vara i fas...En jakt och kamp man sällan vinner...

På tal om att vinna. För någon vecka sedan började vi införa en kul tradition på klubben. Varje morgon springer jag in till köket kl. 08.50 för att försöka slå kockarna i tävlingen "vinn Adams pengar" på Mix Megapol. För er som inte känner till den här tävlingen går den till på följande vis. Varje dag ringer en lyssnare in till programmet "Äntligen morgon" i Mix Megapol för att tävla mot Adam Alsing. Lyssnaren ska svara på 10 frågor och sedan kommer Adam in i studion för att svara på samma frågor. Den som har flest rätt vinner och det är i princip alltid Adam som gör det då han är sannslöst allmänbildad. Jag och kockarna tävlar mot varandra och det handlar om att ropa rätt svar först och innan lyssnaren gör det. Ställningen hittills är att jag har ett visst övertag och jag imponerade stort på herrarna när jag svarade rätt på frågan hur många ligatitlar Manchester United vunnit...Som ni förstår är det blodigt allvar och mycket prestige som står på spel varje morgon. Här är det viktigaste inte att delta utan att vinna. Så varmt välkomna till köket kl. 08.50 och vi lovar att bjuda på god underhållning...:-)

Ha en skön dag!

/Sara

Även om den officiella invigningen av djungel banan kommer ske först den 25:e april så står den redan nu helt färdig.
 
Jag känner att det är dags att förklara för alla vad djungelbanan är för något. Idén är gammal på Växjö golfklubb. Under våra sommarläger för knattar har vi spelat djungelgolf längs stigar och mellan träd. Målet var att träffa en björk eller slå sig in i en rockring.
När jag var liten gjorde jag flera sådana här banor i skogen där jag bodde. Jag spelade med ihåliga luft bollar längs stigarna och sista hålet var alltid sprickan-i-berget-hålet. Jag och mina kompisar hade jätte kul på vår egna bana. 
Nu har jag, Anton Hansson med hjälp av grabbarna i banpersonalen fått chansen att bygga en bana åt våra kommande storstjärnor. Målet är att knattarna skall känna att de har en egen bana där de kan ha skoj och lära sig spela golf under lite enklare former än ute på den "stora banan". Precis som jag gjorde i skogen bakom Midvintervägen.

Reglerna är enkla. Man spelar med en valfri klubba och en putter. Vanlig golfboll är förbjudet utan man spelar lämpligast med en innebandyboll. En klubblängds lägesförbättring gäller på hela spelfältet (gäller alltså inte i hinder). Sen är det bara att försöka få så få slag som möjligt.
Skrev jag att det bara är knattar som får spela där? Då tar jag tillbaka det och ändrar det till att den är till för dem som har baranasinnet kvar. Det är nämnligen jättekul för alla åldrar. Prova gärna själva. Det ligger några bollar i grillplatsen som ligger vi första tee. Var banan ligger? Den ligger jämte gamla 6:ans tee på övningsområdet.

Till sist måste jag passa på och tacka alla som var med på personalfesten för golfklubbarna runt och i Växjö. Kul att träffa alla och inte kunde man tro att vi hade sådana sångfåglar bland oss golfklubbsanställda.

Det skall inte dröja lika länge till nästa blogg men det är lite "snoit" (mycket att göra) just nu.

Ha det gott

Per Nyman

Endast snickerier kvarstår från att renoveringen av stenmuren bakom kiosken och ettans tee skall vara klar. Det är ett mästerligt jobb ni gjort och vi vill alla rikta ett STORT TACK till alla i "stenmursgänget". Sen i höstas har ett gäng goa gubbar jobbat med att göra muren rak och fin med knivskarpa avslut. Ni skall vara så nöjda med ert arbeta för det är vi. Hade jag fått bestämma så hade ni fått fria mulligans hela året. Jag tycker att om ni börjar med en riktig råtta på ettan så slår ni bara en ny. Är det någon som undrar så peka bara på muren och säg: Det är jag värd!



Till sist. Ett extra tack till Lisbeth. Jag tror inte att Jocke gjort alla de mackorna som han bjudit min far på. Det känns tryggt att veta att min far får en näringsriktig kost med grönsaker och allt.

Tack och ha det gott

Per Nyman 

Äntligen verkar det som att Fröken Vår är på väg till oss! Som vi har längtat och väntat på detta möte. I väntan på vår har jag en mycket trevlig sysselsättning att se fram emot - finalen av Melodifestivalen. Detta stora glädjeämne i mitt liv! Finalen går av stapeln nu på lördag och efter vi lagt den till handlingarna kan vi fokusera fullt ut på våren, värmen och den kommande säsongen. Jag är mycket intresserad av schlager och skulle nästan vilja kalla mig expert i ämnet så därför ger jag mig på ett äkta schlagertips. Jag vill poängtera att jag som den sanna känslomänniska jag är, kommer att tippa med hjärtat och inte med förnuftet. Det är ett mycket spännande och jämt startfält i år där allt kan hända. Håll tillgodo:

1. Måns Zelmerlöw. Killen har rutin och en utstrålning som går rakt igenom rutan. Han tycker jag skulle vara en alldeles utomordentligt bra kandidat att skicka till Moskva. Heja Måns!

2. EMD. Blir livsfarliga i finalen. Har en massa fans ute i stugorna men förhoppningsvis inte lika många som Måns. Ska ha ändrat sin koregrafi vilket kan innebära att de blir ännu vassare. Om de dock behåller hattarna på tror jag att Måns sitter säkert...

3. Caroline af Ugglas. Snälla, snälla är ingen dålig låt. Ja, ni läste rätt. Texten är fantastisk och de som varit och vänt i andra chansen brukar hamna högt i finalen. Sämre än trea blir hon inte och förhoppningsvis inte bättre heller. Tror inte att Europa är redo för denna udda fågel i mintgröna gummistövlar.

4. Alcazar. Discogruppen som aldrig vunnit men varit och nosat på toppen. Tror och hoppas inte att de rår på Måns men jag gillar låten och kommer garanterat att stuffa till den på dansgolvet i vår och sommar.

5. Sarah Dawn Finer. Vilken pipa, vilken kvinna vilken låt! Jag gillar Sarah och tycker att hennes nummer är mäktigt. Tror på en femte plats bara rösten håller...:-)

6. Malena Ernman. Gillade inte alls hennes låt när jag hörde den första gången. Tror dock att den kommer att växa men jag kan inte se på henne när hon sjunger ty hon liknar en ödla i ansiktet. Hennes röst är dock imponerande och jag hoppas att hon byter klänning till finalen.

7. HEAT. Dessa grabbar kan väcka gamla hårdrockshjärtan till liv. Dock finns en risk för att publiken som ser finalen inte är några rockers och därför blir publikstödet inte så stort.

8. Agnes. Söt tjej med många flick fans. Dock kommer inte hennes låt att bli en av favoriterna då EMD kommer sno hennes röster. Det närmaste Anges kommer guld är hennes byxdress...

9. Molly Sandén. Jag gillar Molly men hennes låt kommer inte ha så mycket att sätta emot i denna rysligt spännande och tajta final. Molly är söt som socker och när fläkten sätts i gång i mitten av låten skriker jag högt av lycka men det räcker inte...tyvärr..trots att det är en äkta schlagerlåt.

10. Emilia. Gillade inte hennes låt nämnvärt och hennes framträdande är på tok för beiget. Hon blir för anonym i detta färgstarka startfält.

11. Sofia. Internationella juryns val. Kanske borde vi skicka Sofia och hennes låt Alla men jag tror helt enkelt att internationella juryn fick ett hjärnsläpp när de skickade henne till finalen. Går inte hem i stugorna och hamnar hjälplöst sist.

Det kommer bli en mycket intressant och spännande sammandrabbning i Globen. Ser med glädje fram emot denna lördagsunderhållning. Innan dess ska jag dock till Hook tillsammans med klubbens styrelse, Fredrik och Petter. Vi ska diskutera framtiden och visioner samt vara med på det Golfting som Smålands GDF anordnar. En fulltecknad helg med andra ord...

Tack för mig - hej!

/Sara

Du ska inte tro det blir sommar

ifall inte nå´n sätter fart

på sommarn och gör lite somrigt,

då kommer blommorna snart.

Jag gör så att blommorna blommar,

jag gör hela fairway så grön,

och nu så har sommaren kommit

för jag har just tagit bort snön.

2.

Jag gör mycket vatten i dammarna

så toppade slag stannar kvar.

Jag gör fullt med hålor vid greenerna

och runoff där bollarna far.

Jag gör löven nya på träden

och högruffar lite här och där.

Jag gör ruffen tjocker om kvällen

för den ska vara till besvär.

3.

Och smultron det gör jag på banan

för det tycker jag ni ska få

och andra små roliga saker

som passar när trippeln är gjord.

Och jag gör så roliga ställen

där alla kan svinga omkring,

då blir banan full med sommar

och golfarna fulla med spring.

Ha det gott

Per Nyman

Det finns så många tecken som kan ge oss hintar av vad som komma skall. Till exempel så är alla aktiva skidåkare i spåren ute på golfklubben ett tydligt tecken att greenerna inte öppnar i morgon. Att första mars närmar sig är ett speciellt tecken för mig. Inte bara för att min Ville blir en månad utan att jag börjar min anställning på Växjö GK. Tecken kan ge hopp men de kan också bekräfta det vi inte vill veta. Här kommer en lista över tecken som kan hjälpa er tyda hur läget är på klubben och hur långt borta säsongstarten är.

Snöskoter på ettans fairway – Vasaloppsåkarna är förtjusta men vintergolfarna är rastlösa.

Tjäle – Långa drivar och tyvärr långt till att greenerna öppnar.

Snöplog på greenerna – Snösvängen har kört vilse eller Fredrik som vill göra livet surt för skidåkarna.

Svarta greener – Gräset har fått en värmande filt. Inget att vara orolig för.

Snöfritt – Förtjusta vintergolfare men rastlösa vasaloppsåkare.

Regn – Så välkommet i februari, så avskyvärt på semestern.

Snödroppar – Hopp! Dags att putsa på klubborna.

Värmande sol – Alla växjöbor får ett leende på läpparna och det börjar klia i golffingrarna.

Tiger – Knappast ringrostig som vi är efter 8 månaders uppehåll. Dags att göra ett besök i golfhallen för att se om man slår bollen som Tiger i år.

Besök i golfhallen – Inte i år heller….

Vårmöte – 2008 läggs till handlingarna. Nu ser vi framåt.

Vårstädning – Säsongen är igång på allvar.

När öppnar greenerna? – Vi vet vad vi får för svar men golfsuget är så stort att vi snart spricker.

Greenerna öppnas – Allt är bra, allt är förlåtet. I år är det mitt år.

Lektion – Någon hade byggt in en slice i klubborna när de stod i garaget över vintern.

Har ni fler tecken eller om ni tycker att jag har fel så är det fritt fram att lämna en kommentar.

Nu ser jag ett tecken av helt annat slag: Ansträngd i ansiktet och spänd kropp följt av ett lugn och tillfredställelse, efter en stund åter gnyende och obehag.

Dags att byta blöja! 

Ha det gott 

Per Nyman